.
Det är då det slår till,
med hård och precis kraft träffar slaget där man inte trodde man behövde skydd.
På ett ögonblick är man längre bort från det underbara ljuset än man någonsin varit,
vägen är återigen igenbomad och omöjlig.
Orkar man då skrapa av sig leran, plocka ur kvistarna ur håret och återigen slå sig fram i den människoätande djungeln? Och om djungeln vid tidigare försök har slukat allt som gör en till människa vad händer då?
man måste resa sig upp igen och försöka
och vad som händer då? tja, antingen kommer
man igenom, starkare, eller så hamnar man
där igen. bättre att försöka, det värsta
som kan hända är att man sitter på samma ställe
och det gör man även om man inte försöker.
Man är ingen människa om man inte lever fullt ut ändå.
(jag passar på att utöva självterapi i samma veva, känner mig produktiv)
haha om det funkar så kör på :b
fy vad allt suger ibland...
inte den blekaste aning!
men, det jag skrev till dig behövde jag nog själv också, två flugor i en smäll!
haha åh fy, jag känner mig verkligen som en fluga också :')
Ja, det gör det verkligen! men förr eller senare går det över, blir lättare. det jag tror jag på
haha flugor är inte helt fel!
det här börjar lukta nybakad moralkaka Manda...;b
