say it now 'cause when I'm gone You'll be calling but I won't be at the phone
Ett år kvar
Skolan har börjat och det är först nu jag börjar inse att det är nu det verkligen gäller.
Nu är det sista året innan man blir tvingad att växa upp. Jag är inte alls redo men tyvärr så har jag inget annat val än att suck it in och le. I förrigår kom jag lite närmare min plan tack och lov. Jag vill inte jinxa det så jag tänker inte skriva vad det är. Men det jag vill få fram är att jag har en plan och att utan den skulle jag vara ännu mer livrädd. Jag känner mig fortfarande bakbunden och blind men nu har jag i alla fall en uppblåsbar badring runtom mig.
Det gäller att ta en dag i tag. Den här dagen ska jag på bröllop.
Kommentarer
Trackback
