Boven i mitt drama kallas kärlek
Man släpper in galenskapen i sitt liv som om den hör hemma där,
som om den vore ett bortsprunget barn som man måste vyssa och vagga till ro nu när den äntligen funnit en trygg famn. Man gör det under förevändning att detta barn är så bedårande sött att se på. Man genomskådar förtrycket, ser det skrämjda och fragila bakom den hotfulla masken och man vill nå innanför den för att älska bort vansinnet. Däri ligger det verkliga vansinnet.
Unni Drougge
Kommentarer
Trackback
