A Dreamers Dream

Det djur jag nu för stunden känner mig mest som är nog renen..

Jag har även odlat något slags behov av att lägga upp bilder på allt jag kluddar ner.

(den stångas och det ser ut som en tatuering på min arm, kolla)                                                                                              .

Jag har så enormt grova humörsvängningar nu för tiden att jag inte orkar med mig själv. Hur någon annan människa står ut är ett ännu större under. Jag funderar på att sätta mig själv i karantän.
Jag växlar mellan likgiltig och deprimerad. Med jämna mellanrum blir jag hysteriskt glad. Hysterin släpper taget om mig när jag är på dess topp och jag gör magplask i mitt hav av likgiltighet.
När havets strömmar drar mig neråt kommer jag en bit under ytan men aldrig ner till botten. Hur mycket jag än försöker sprattla mig neråt blir jag upplyft till mitt likgiltiga mellan läge.
Jag tar nog tillbaka det där med humörsvägningar. Det är inte vad det är. Jag har helt enkelt fastnat i en sörja. När gröten blir för tjock och det känns som jag ska kvävas framkallar mitt undermedvetna de så kallade humörsvängningarna. Bara för att inte bli kvävd antagligen..                                                                                                       .

Hör ni hur larvigt det här låter?

Jag tror jag börjar bli psykotisk. Men varje gång jag ställt den diagnosen kommer jag på att en psykotisk människa inte är medveten om sin psykos. Så där sprack den teorin.

Tack och lov att min blogg inte är läst av så många och för er som läser den; förlåt, snälla sluta inte läsa                     .

En sista grej. Jag menar inte att renar är likgiltiga eller psykotiska. Jag bara känner mig renig