TILLSTÅND MELLAN SÖMN OCH VAKENHET

jag tog Dig förgivet
det gjorde vi allihopa.
att Du skulle försvinna,
att Du skulle lämna oss,
att Du inte skulle finnas här en dag var en otänkt tanke.
nu är den söndertänkt.
den har blivit kalkylerad, beräknad och verklighet.
tanken har blivit tänkt så många gånger att den återigen känns löjlig.
den känns återigen omöjlig,
att tanken nu är empirisk fakta känns som ett elakt skämt.
jag måste få mig själv att förstå att det inte är ett påhitt.
jag säger det som alla redan vet, högt.
>> Hon finns inte här längre. <<
jag hör en främande röst säga de brutalt ärliga orden.
det är en simpel mening, fem lätta ord som var för sig inte är något hot.
men när de ställer sig på rad framför en punkt, bildar de en sylvass mening som skär igenom verkligheten och lämnar ett hål i det som brukar vara.
i det som är tryggt.
rösten som säger den absurda meningen är inte min
meningen handlar inte heller om Dig.
jag vet att meingen är sann
att du inte längre finns här hos mig
hos oss.
jag vet.
men för mig är det inte sant.
att livet nu rullar vidare känns som en yttligare omöjlighet.
jag vill binda fast livet i ett träd och inte knyta upp den hårda knuten för än Du är tillbaka.
jag vill inte tro på döden.
jag vill inte tro på ett liv utan Dig.
vid tanken blir det kortslutning inom mig
mitt skal låter mitt väsen koppla bort sig från verkligheten ett litet tag.   
när kroppen återkallar sinnet till den riktiga världen blir jag arg
arg på allt som håller Dig ifrån mig
arg på sjukdomen
arg på döden
jag är arg på världen som inte förstår
jag står ensam i den sorg som världen inte kan se
att förklara mina känslor är det inte en tanke på
människor runt om kring mig vill förstå, de vill att jag ska dela med mig av den sten som sakta drar mig ner under ytan
men det går inte.
jag vill inte förklara för någon annan än Dig.
jag kan inte.
jag behöver Dig fortfarande, men jag vet att det är ett omöjligt krav
så nu när vi alla står själva, även Du,
så ber jag Dig;
var inte rädd
jag lovar att sluta vara arg om Du lovar att inte vara rädd
var inte rädd för dit Du kommer
var inte rädd för att bli bortglömd i den här världen
var inte rädd, snälla älskade, var inte rädd


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0