echos of my mind

söndagsstiltje 
jag vet inte längre vad jag ska skriva här, så jag tänker göra två små listor.

Saker som idag får mig att må (fysikst) illa;
- lukten av korv
- facebook
- leveransrapporter
- brist på sommar jobb
- prince mentol
- skolan
- min lila lilla bok

Saker som idag får mig att le;

- Hannapanna
- Llyn och Sandras fina alarm
- sommaren
- Hannas och Jills äventyr
- A lot like love
- min lila lilla bok

Dagens ord är mastodont och dystopi.

I've gotta say I'm on my way, down

Varför gjorde jag så?
Det dummaste jag gjort på läge.
Upp över väggarna idiotiskt.
varför inte hålla mig till det jag vet, det jag kan kontrollera.
Nej, i stället ska jag gå och göra det som jag från början sa att jag aldrig skulle göra.
Jag ansåg att det var en skamfull nästan oförlåtlig brist på kontroll och hur mycket jag än tvivlade på saker och ting så trodde jag inte att jag skulle sjunka så långt.
Nu sitter jag här.
Jag har sjunkit till den lägsta nivån.
Men nu ser jag att den "lägsta nivån" bara var en illusion.
Nu står jag och stirrar blint ner i den eckande avgrunden som det är meningen att jag ska hoppa ner i.
Jag ser ingen botten.
Jag ser inget slut.
Jag borde känna mig livrädd.
Bara livrädd.
Självklart är jag livrädd.
Men det är rädsla med en blanding av förtjusning som jag tar mitt fösta steg ner.

ladidadididooo

Nu sitter jag i skolan och ska skriva min antropologi.
Det går inte så snabbt, det går nästan inte alls.
Och min vän är inte här än.
Inte fysiskt i alla fall men min mobil vibrerar stup i kvarten så en del av henne är här i alla fall.
Tur är väl det annars skulle jag ha väldigt tråkigt.
Snart är det rast och då ska jag gå och språka med Linnea och Kerstin som har lektion nu.
Så jag måste verkligen börja skriva nu annars kommer jag ha suttit här i onödan.

hejdå

varför måste våren tveka?

Söndag, igen...
Jag och Linnea har redan börjat prata om nästa helg, jag vet inte om det är en bra sak eller en dålig sak.
Hur som helst blir den säker jätterolig!
Den här helgen har också varit rolig för i fredags fyllde Llyn år!
Så vi firade henne.
På själva festen såg jag henne i max tre minuter, hon är ju en virrhöna trotts allt.
Sen åkte jag och Linnea till Odenplan.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag tog mig där ifrån men jag kommer ihåg när jag mötte Llyn och Gustavo i gullmars så det är alltid nått :)









Imorgon är det (inte så konstigt nog) måndag och det är sov morgon.
Men duktiga som jag och Manda är ska vi ses i skolan klockan nio och jag ska skriva klart min medicinska antropologi grej. (blä).
Jag vet inte om vi är duktiga eller bara konstiga i huvudet.
Hur som helst ska vi vara där.
Imorgon är det också öppethus för alla 94or (+-1) där ska vi också delta.
Vi är otroligt duktiga trots allt.

Jag är otroligt vår sugen.
Jag är sugen på allt som inte är och på allt som kommer.
Jag vet inte om det är nyttigt att leva för helger och lov.
Jag vet inte heller om alla gör det.
Hur som helst är det vår jag vill ha.
Och jag vill ha den nu.

När jag läst igenom det här inlägget ser jag att det inte är mycket jag vet.
Nu kände jag mig som han i naiv.super.
Det betyder att det är dags att sova.
Puss


projekt 100p, nej tack

Skola.
14.00
Projekt 100p
Försöker ta reda på regeringens tankar när det gäller psykiatrin.
Nästan omöjligt.
Ida läser om existentialismen
Den är oändlig.
Och lika intressant. 
Karin Boye är dagens nyupptäckt.

[rubrikerärjobbiga]

idag var jag och hannapanna på bio. vi såg sherlock holomes, den var riktigt bra jag rekomenderar den grovt!
Nu ska jag se på tv och sen sova.
Imorgon ska jag och mamma köpa mobil, äntligen!!!

puss

Maybe I don't really wanna know

Jag har inte skrivit på en evighet.
inte nödvändigt att påpeka alls.

Det svartnar framför ögonen.
Murarna byggs högre och tjockare.
De kryper sig närmare tills jag stryps av mina egna rädslors murar.
Det har hänt så många gånger förrut.
Jag vet hur det kommer gå till.
Varenda liten defekt har tidigare blivit utforskad.
Trots denna kunskap står jag hjälplös in för den kolossala kraften som allt oftar överväldigar mig. 
Jag står ensam in för den självförvållande galenskapen.
Denna förtärande del av den ljuva galenskapen.

Boven i mitt drama kallas kärlek

Man släpper in galenskapen i sitt liv som om den hör hemma där,
som om den vore ett bortsprunget barn som man måste vyssa och vagga till ro nu när den äntligen funnit en trygg famn. Man gör det under förevändning att detta barn är så bedårande sött att se på. Man genomskådar förtrycket, ser det skrämjda och fragila bakom den hotfulla masken och man vill nå innanför den för att älska bort vansinnet. Däri ligger det verkliga vansinnet.


Unni Drougge


Nattsvamel i Nacka

Det är natt
Jag är trött
Vi är hos frida
Det är mysigt
Vi ska snart sova.
Mitt nyårslöftr är så gott som brytet.
Jag saknar folk.
Mest Manda och Llyn

RSS 2.0