natt

hjärtat du dör

Inkapabelt till vad hjärtat är ämnat att göra
Tomt och kallt
allt som en gång fyllde kamrarna med ett berusande lyckorus, som bort blåst
Tryckande tomhet
måste fylla, dämpa, bedöva och överleva  
Evigt mörker
ja, först och främst bedöva




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0