Förlåt

Jag har dåligt samvete för att jag inte känner mer.
För att jag inte känner oftare och hårdare.
För att när jag tänker på dig så blir jag varm istället för upprörd.
Visst kniper hjärtat till först men sedan sprids en känsla av välbehag.
Förut blev jag upprörd och förtvivlad när du gjorde dig påmind.
Men nu..
Ett år är ingen tid alls och jag borde fortfarande bli förtvivlad.
Betyder det inte annars att jag inte längre bryr mig? Eller aldrig någonsin har gjort det?
.

Kommentarer
Postat av: skruttet

Vi accepterar och förlåter livet för leva vidare! Minnen av värme ska Vi vara rädda om...

2010-10-27 @ 14:35:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0