höst

Jag orkar inte mer

Tankarna är slut
inget är längre nytt eller friskt
alla tankar är smutsiga och sönder
använda och begagnade
de är värdelösa
omöjliga att få nytt grepp om
bristen på tankeverksamhet
resulterar i att en dimma av likgiltighet sprider sig som ett virus
det har nu tagit över min kropp
äger varenda del av mig
levande som död
jag blir tvångsmatad med tristess
det finns inte liv så långt ögat kan nå
jag är rädd nu
det blåser kallt
dimman äger staden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0